Jag har alltid varit en betraktare ända sedan jag var barn, en person som står vid sidan av och registrerar vad som händer.
Kanske beror det på att jag växte upp i en dysfunktionell familj, med bl.a. en alkoholiserad pappa, som aldrig var våldsam, men heller aldrig gick att lita på. Jag var tvungen att som en örn spana in hans skiftningar, ”kan jag lita på detta?”. Samtidigt var han kärleksfull och lyfte mig på sina axlar, så det var Yin och Yang.
Jag betraktade min omvärld (spionerade på den) och vävde utifrån skiftningar i människors ansiktsuttryck och kroppsspråk historier om vad som skulle hända. Helt fascinerad kunde jag betrakta människor på exempelvis restauranger och i bussköer… Mannen drar tillbaka sin hand och vänder snabbt bort huvudet, kylan mellan paret på restaurangen växer, nu kommer de att gå skilda vägar … ”Sluta stirra Gunilla!”.
Detta utifrån-betraktande har jag fortsatt med i mina verk. Det har varit ett sätt för mig att försöka förstå vad det innebär att vara människa.
Varför vi bråkar och positionerar oss, krigar, förstör och samtidigt är kapabla att skapa de mest vackra ting inom arkitektur, konst, litteratur, mat, allt …
Och – att vi kan älska och dela med oss och samtidigt bli så förbannade på grannen som lämnat tvätt efter sig i tvättstugan etc.
Mina verk är gjorda med kärlek till denna ofullkomliga varelse. Nej … inte bara kärlek utan även med sorg och ilska.
”Rör inte knappen!!” och jag skrattar, eftersom de flesta av oss just därför kommer att röra knappen.
Vår vilja att bli sedda ”Se mig!”. Att vara centrum av världen. Inte i dess centrum, utan, just själva centrum. Detta gör att våra handlingar blir så kortsiktiga.
Vi värnar om oss själva och de som står oss nära, även om det sker på bekostnad av andra … Därför tror jag inte att vi kan planera och utföra handlingar som gagnar framtida generationer, om det sker på bekostnad av oss själva. Så hur ska vår art överleva?
I princip allt jag gör berör begreppet människan på något sätt.
Människan denna skrämmande, ofullkomliga, vackra och underbara varelse.
Gunilla Leander
Stockholm 12 april 2024
PS.
Flera delar i denna text refererar till video, foton och ljudverk jag har gjort;
• Primates, All Under, Bodily Signs, Handover; Transparent, Falling … etc.
• I installationen Pathfinder fanns varningsskyltar (som ingen lydde) som varnade människor för att gå en stig.
• I installationen Noise Gate lästes bl.a. textrader från Internet upp med orden ”Vem är jag?”, ”Detta är jag!”
etc etc…
Just nu funderar jag på hur jag ska överföra dessa tankar till mina målningar.
